En hållbar kreatör

Oberoende av slutresultat kommer det kreativa uttrycket från din innersta källa. 

En film, en låt, en bok, en tavla, en yogaklass eller vad som helst som du skapat signerat i med ditt eget namn.

Oavsett, att skapa är att dela med sig av en bit av sig själv. Det är hjärtan som hängs upp på en tråd för världen att se. Vi hoppas att få beröra någon på djupet och på sätt bli bekräftade. Att det betyder något att just DU finns på denna jord. DU har skapat ett avtryck.

Under ytan gnager tvivlet. Kommer någon vilja ha det du skapat? Kommer de tycka om det? Kommer du göra bort dig? Kommer ”flocken” acceptera eller utesluta dig? Våra överlevnadsinstinkter som kreatörer är fysiologiskt på liv och död. Det kemiska påslaget är detsamma oavsett om det är ett ord som yttras eller ett slag som utdelas. Oavsett om du blir jagad av ett lejon eller om du känner dig inträngd i ett hörn när du får avslag på en ansökan som kunde gett dig den ekonomiskmöjlighet att gå vidare med ditt kreativa projekt. Även om hoten ser helt olika ut så reagerar våra kroppar fortfarande med samma påslag i det autonoma nervsystemet. Systemet som får oss att automatiskt fly, fäkta, eller att frysa/spela död när ett hot närmar sig. 

Men oftast gasar vi på och trycker undan obehagliga känslor, försöker välja glädje och kraft när bromsen egentligen är påslagen. 

”Inte ge upp, kom igen, kör!” 

”Det är bara att försöka igen!”

Men egentligen gasar och bromsar vi på samma gång. För när det här har pågått tillräckligt länge orkar inte kroppen längre och den kreativa gnistan falnar. För vem orkar experimentera, drömma och vara nyskapande utan energi? Energi som inte finns tillgänglig i din fysiska kropp. Det autonoma nervsystemet funkar så. När det sympatiska systemet (fly eller fäkta reaktionen i din kropp) blir för pressat stänger det parasympatiska (det som egentligen skall behagligt lugna ner oss) ner hela systemet och lampan släcks. 

När jag började på filmhögskolan, numera Akademi Valand film, hade jag en föraning. Jag gick i skolans korridorer och samtidigt som jag fungerade på dramturgiska kurvor och bildvinklar funderade jag på hur man skall finna balans i livet som kreatör. 

Undrade: när man gör något man brinner för, hur gör man för att inte brinna upp? 

Nu, många år senare, när det inte bara är mitt eget skapande jag skall brinna för, utan också mina barn, föräldrar som blir äldre, ekonomin som skall gå ihop. Nu när vardagen tar mer plats än utrymmet för skapande är frågan ännu mer aktuell för mig. Hur kan jag leva ett KREATIVT LIV, där närvaron och lusten finns med i allt jag gör och smittar av sig på mitt arbete?

Jag har testat det här med att ha mål. Jag har uppfyllt drömmar och visioner. Fått göra film, gett ut böcker, fått stipendier, vunnit priser. Men bakom det uppfyllda målet väntar ett nytt mål. Och tillsist insikten om att det är den kreativa gnistan som är viktigast att vårda. Målen kan alltid sättas, men de kan också dränera oss eller vara en snuttefilt, något att klamra oss fast vid när vi inte vill se eller vara i det som är just nu.

Finns inte gnistan spelar det ingen roll vad du sätter för mål. Vem är det du skall bevisa något för? Dig själv eller ”de andra”.  Skall du inspirera eller bli inspirerad? Hur kan du var med det som väcks i dig utan att med en gång fundera på hur du skall använda det, ifrågasätta det, paketerade det för att ge bort det? 

Som biologiska varelser är vi skapade för ett helt annat liv. Vår biologi är vår biografi och den historien skrivs hela tiden.  Det är den viktigaste historien som inte berättas och som vi alla måste ta ansvar för att börja skriva på. Hur kan du öka din kapacitet att vara med det som är? Hur kan du skapa tillit till din egen förmåga och lugna ner ditt eget nervsystem så du kan bli ännu mer DU och vara i världen på ett sätt som berikar både dig och andra.

Kreativa själar har en tendens att gå från att vara vargar till att bli domesticerade hundar som apporterar. (Här pratar jag helt och hållet från liknelser och personliga upplevelser utifrån att vilja lämna över något färdigt och vara ”duktig”). Jag plockar hem min kraft och energi. Viker av från stigen mot eventuella mål och ger mig själv löftet att vårda min varg och börja söka min flock.

Jag kommer inte sluta med något.

Det här är bara början.

Jag föreläser på Lilla Götafors i Mölndal torsdagen den 3 Oktober kl.18:00-21:00

Lilla Götafors Götaforsliden 15 i Mölndal. Foto: från www.lillagotafors.se

Kreativa torsdagar: Historien om ditt liv

INSPIRATIONSFÖRELÄSNING
med soppa, workshoppande & filmvisning.

ANMÄLAN TILL: malin.leijonberg@gmail.com

PRIS: 350 kronor

*

Har du tänkt på ditt liv som en berättelse någon gång och hur du om och om igen bekräftar den här berättelsen när du berättar eller tänker på den? Men är den sann, eller är den faktiskt bara just en berättelse som du blivit beroende av?

På ett underhållande sätt tas du med på en resa in mot nya perspektiv att betrakta ditt liv utifrån, får en översikt över hur en berättelse är uppbyggd och inspiration till att göra dig själv till en aktiv huvudperson i historien om DITT liv.

Kvällen växlar mellan föreläsning, små uppgifter, tid för att äta och prata med dina bordsgrannar och avslutas med en filmvisning.

Ta gärna med dig en penna och din nyfikenhet.

*

OM FÖRELÄSAREN
Maria Eng är författare, filmskapare & yogalärare.
Hon driver sitt eget bolag: Studio Vira.
Maria är utbildad vid Akademi Valand film och har givit ut två böcker.

Maria har arbetat med konceptet Historien om ditt liv sedan 2017 både som workshop och föreläsning där hon väver ihop människans behov av att skapa med modern forskning kring hur vi rent biologiskt kan bli beroende av och fastna i vår historia.

Under föreläsningen visar hon sin kortfilm Apelsinen som handlar om hur vi ser tillbaka på våra liv.

”Har du ångest lilla vän?”

Har du ångest lilla vän? Känner du dig jagad? Blir du till sist så trött att du känner dig värdelös? Slåss du med dina ”pretentiösa” inre demoner på nätterna nu igen? 

Borde du inte skapa nu när den där lilla luckan av tid uppenbarar sig? Tiden som du kämpat dig fram emot? Kom igen, se så, skapa då, passa på. Snabba på. Gör det där som du brinner så för nu då!

Biter sig ångesten då fast i din hand så du inte kan föra pennan till pappret? Har den mumsat på din skaparglädje när du inte var där och gav glädjen bränsle?  Har du inte haft tid att vakta din eld? Ja då är det inte konstigt att det knappt är glöd i askhögen som är kvar av dina idéer. 

Aj då. 

Ja sånt händer. Bara att bita ihop, ”brödjobba” på till nästa tillfälle uppenbarar sig. Och glöm inte: ”Just Do It”.

Jag drömmer om ett samhälle där det finns konstnärslön. Där man får en fast summa varje månad för att skriva på den där boken, göra den där filmen, måla den där tavlan etc.

Den där som du vill köpa, hänga på vägen, läsa eller krypa upp i soffan och se. 

Det där som inte blir skapat för att tiden går åt till att ansöka, pitcha, nätverka…

Kanske tänker du då på myten om konstnären? Varför skall du ha lön för att dricka rödvin hela dagarna och klia dig under din dammiga basker? Den där ångesten ingår väl i hela kitet ändå? 

”Jag vet hur det är att jobba med kultur, men kan inte ”I” få sluta lite tidigare ibland?” sa en förskollärare till mig.

Orden högg rätt in i känslan av att det jag jobbade med inte var på riktigt. Att jag bara roade mig och borde vara ännu mer med mina barn. Då gick de i förskolan mellan klockan 09:00-15:00. För jag hade redan dåligt samvete över att jag ”bara” satt och skrev hemma på dagarna. Att något som jag tyckte var så roligt också kunde vara mitt jobb. Eller snarare: jag jobbade obetalt för att kanske någon gång i framtiden få betalt. Det utmärker ofta de som arbetar med kultur- vi vill, vi drivs framåt av det som finns där inne och vill ut. Vi vill inte slappa, vi vill skapa. 

Jag hämtade under flera år ännu tidigare på förskolan för att kompensera för semestrarna vi inte hade råd med. De dyra kalasen. För att jag hela tiden tyckte mig se signaler på att det jag inte gjorde var seriöst och aldrig verkade bli färdigt.

Hade jag kunnat välja hade jag kanske valt något annat, nu när jag vet hur mycket kraft det tar. Om jag vetat att ångesten skulle bli min närmaste arbetskamrat. Att den skulle hoppa på mig hur förberedd jag än är på att den är på väg. 

Jag har försökt andas bort den, yoga bort den, skriva bort den. Framtidsångesten, ovissheten, förväxlat den med att jag inte har vad som krävs. Gått i närkamp med den. Till och med gått till läkare och frågat vad det är för fel på mig. Tills jag träffade en läkare som såg mig i ögonen och sa:

Det är inget fel på dig. Du är bara kreativ. Du är en av de mest inspirerande människor jag har mött & jag träffar många här på mottagningen. Vi behöver människor som dig. 

Och jag får ofta höra att jag behövs, att ”såna som vi” behövs, ofta (eller för att vara helt ärlig och lite gnällig, inte tillräckligt ofta :)) Att det jag skapar behövs och berör. Men jag undrar ständigt hur bilden skall gå ihop. Jag är rädd för dagen då jag inte orkar vara en självgenererande energikälla längre. För vad skall jag jobba med då? Hur ser världen ut utanför ett liv fullt med kompetens som inte bär etiketter som passar in på andra yrken. Finns det en plats för mig där? Var?

Jag jagar uppdrag som kan köpa mig små luckor att skriva, planera, visionerna, producera. Men tiden springer ifrån mig. Eller så är det jag som springer bort från tiden jag skapat, för just då har ångesten hunnit ikapp och nafsar mig i hälarna. Ångesten över vad som väntar runt nästa hörn. Hur jag skall få ihop en lön månaderna som kommer. Hur jag skall skapa utrymme för att stilla sinnet så det kan blicka inåt istället för framåt. 

Man skall brödjobba, ta hand om barnen och skriva på nätterna. Man skall skriva på caféer mitt i bruset från livet. Men så funkar inte jag. Jag måste vara ensam. Det måste vara tyst. Jag måste in i bubblan. Behöver känna mig trygg.

Tänk om det fanns en konstnärslön. Den behöver inte vara stor. Vi som frilansar är ändå vana vid att inte ha regelbunden inkomst, så bara regelbundenheten skulle vara en lyx likvärdig bilden av att få lägga upp fötterna i en vilstol på ett spa med en nyttig hälsodrink i handen. 

Tänk dig. 

Tänk dig alla tavlor som skulle bli målade. Alla filmer som skulle ha tid att bli riktig bra för man har tid och ro att verkligen göra ett gediget förarbete. 

Tänk dig alla fina fotografier, som inte hunnit bli skapade, som jag då skulle lagt in i det här blogginlägget.

Tänk dig alla alla skatter som skulle poppa fram där vi minst anar det. Tänk vad inspirerad du skulle bli. Kanske inspirerad att själv skapa då myten om den lidande konstnären inte finns längre. För vem vill lida?

Det här är en dröm. Jag vet. Jag har ingen plan, inga kriterier för vem som skulle kunna få den här lönen. Jag kan inte vara politikern i den här diskussionen också, jag spelar redan så många roller. Mervärdet skulle kunna vara att de som får konstnärslönen några gånger om året fick göra uppdrag ute i samhället: ut med konstnärerna i bland annat skolor, fängelser, äldreboenden för att lära ut och inspirera. Det gör vi redan, jag gör det hela tiden, men vi måste jag de uppdragen också. 

Jag har en brinnande längtan, ett behov att få föda fram de där berättelserna som växer i mig men inte vågar komma ut – då de vet att jag inte har tid att ta hand om dem på rätt sätt. En dröm om att slippa jaga och bli jagad. Att få blomma ut helt och fullt. Inte för min skull. Utan för berättelsernas skull.

Min berättelse är din berättelse. Kanske hittade du något i min att spegla dig i. Det är därför vi behöver kultur. Den får oss att känna oss mindre ensamma. Den är kittet som håller oss samman. 



Kärlek till de föräldralediga

Jag bor granne med skuggan av mig själv. Jag ser henne varje morgon se sig förvirrat om i rummet.

De här raderna skrev jag när jag var sjutton år och ville bli poet.

Så gick åren. Jag trodde att alla de där förvirrade känslorna och tankarna kring vem jag är var ett avslutat kapitel.

Så blev jag mamma. En roll som jag trodde skulle komma naturligt utan motstånd från den inre rösten. Att barnen skulle kännas viktigare än mig själv. Och det blev de ju så klart. Men jag med min inre röst fanns ju kvar. Jag blev den där förvirrade grannen till mig själv som ständigt letade efter vem jag var i allt det nya som det innebar att få barn. Precis som jag verkade ha förutspått i min dikt som 17 åring.

Vissa kanske lyckas Carpe Diema dagen, njuta varje minut, blogga och baka cupcakes. Men jag tror att det är många som går runt med dåligt samvete för att de inte är helt tillfreds med att vara bara mamma eller pappa. Kanske för att vi lever i en tid där vi förväntar oss allt skall komma samtidigt. Vi har inte ro att ta en sak i taget utan spanar efter nästa steg i livet, bygger vårt privata varumärke på sociala medier och tror i vår ensamhet som föräldralediga att livet pågår precis där vi inte är. 

Vi jämför oss med finputsade versioner av andras liv och inom oss växer känslan av att vara en dålig förälder. Påminn dig om att skratta åt det som kan kännas jobbigt. Prata med andra som förstår att man kan bli stressad av att höra att ”den här tiden aldrig kommer tillbaka” och ”du måste njuta för barnen kommer aldrig vara så här små och så här underbara”. Tillåt dig att insupa de tillfällena då allting klaffar inom dig. Men våga bara vara och släpp taget om prestationskraven och lyckokraven när de andra känslorna kommer. De där känslorna kommer gå över, men kan inte tvingas bort.

Det är omöjligt att gå omkring att njuta hela tiden. Precis som att det är omöjligt att vara konstant förälskad. 

Välkommen till ditt personliga lumpen, din föräldratjänst. Du kommer kravla i grötrester, dregla över bilder av fluffigt bäddade sängar med vita lakan, du kommer se dig i spegeln och undra om du någonsin skall få tänka färdigt en tanke. 

Lugn, det kommer du. 

Men tänk vilka föräldratjänsthistorier du kommer kunna dra när du faktiskt tagit dig igenom den här tiden. Med rätt dos njut och rätt dos tjut. 

Lugn du är bara människa.

Ps. Vill du ha en vän som lyssnar utan krav? Köp gärna min bok Carpe that fucking diem – en fyll-i-bok om mina första år som förälder 

Historien om ditt liv – kapitel 1

 

Varje dag – en ny tråd i historien om ditt liv.
Du väver fram livet till ett nät.
Låt det inte bli ett nät som du fastnar i – utan ett som fångar dina drömmar.

Föreställ dig hur du sitter högt uppe på ett berg. Framför dig breder hela ditt liv ut sig.
Allt det du varit med om skapar djupa dalar och höga berg. Ett landskap format av dina erfarenheter.
Allt du ser framför dig i ditt inre landskap, och genom vilket du ser på verkligheten, är unikt just för dig. Samtidigt följer det samma teman, bebos av samma arketyper som i andra människors inre landskap.
Varje person, plats, känsla, händelse, fysisk förnimmelse, tankar. Alla är de trådar som vävs ihop med varandra när du börjar skapa en berättelse om vad som har lett dig till en punkt i livet du befinner dig på just nu.
Du lägger till ett VAR ett NÄR ett HUR och ett VARFÖR. Du skapar en mening av det som har hänt och meningen blir till flera meningar som bildar historien om ditt liv.

Bli nu medveten om att det är du som skapar denna väv. Liksom spindeln spinner sitt nät skapar du din historia. Nätet vävs ihop av varje ”varför-” och ”hur”-tråd. Varje orsak och verkan är en historia som bara finns i dig men som blir till bilden av ditt liv och därför också formar ditt liv.
För så som trådarna i väven löper, samma mönster fortsätter vi lätt att härma. Det blir vårt mönster och kanske upptäcker du att alla de historier du berättar om ditt liv följer samma mönster. Plats, person och problem kan vara utbytta men händelsekedjan och tankarna kring det som händer är likadana som innan. De reagerar snarare än agerar med eftertanke på det du möter i ditt liv.
Vanorna i ditt liv har karvat upp djupa floder i marken. Kanske strömmar det vatten där just nu? Eller så är floderna uttorkade men så inetsade i marken att det skulle vara lätt för en flod att rinna där igen.

Varje gång du återberättar en historia om ditt liv spinner du vidare på den gamla tråd och gör den starkare. Kanske lägger du till något mer så väven blir tätare? Du kanske broderar ut och lägger till detaljer beroende på vad du får för respons av den som lyssnar till din historia. Bilderna av ditt liv blir en saga som du berättar så många gånger för dig själv och andra att du börjar tro på den.

Nya vindar blåser in i livet och vi är så rädda att nätet inte skall hålla. Vi tror att just det här nätet behövs för att hålla allting samman. Hålla hela dig samman. För vem är du utan din väl berättade historia som du år efter år slipar på?

Du fångar saker i ditt nät. Världen sipprar igenom och det som fastnar är det som förstärker nätet. Vi tar till oss det som bekräftar det vi redan vet eller tycker. Vi är historieskapande varelser. Vår hjärna gillar inte lösa trådar. Och så länge vi får ihop trådarna så bryr sig inte du nödvändigtvis dig om om det du får ihop är ”sant” eller inte.
När vi fått ihop alla lösa trådar står vi med en historia som vi upprätthåller genom att återberätta och minnas.

Men lika starkt som spindelns nät, lika bräckligt är de sanningar du klamrar dig fast vid och spinner fram med hjälp av dina tankar.

Tråden ser ut att sitta fast vid spindelns kropp och gör den till ett med nätet. Men när nätet förstörs är spindeln fri att skapa ett nytt nät på en annan plats.
Lika fria är vi att använda oss av trådarna i våra liv och skapa vackra mönster såväl som att bryta upp och börja på en ny.
Genom att se att det är just en skapelse, en berättelse, som fått ett eget liv oberoende av tid och rum blir vi friare att sudda ut, lägga till och ta aktiv del i att forma berättelsen. Vi kan använda det som ett kraftfullt verktyg att skapa stärkande berättelse om våra liv och hitta visdomarna som kommit ur erfarenheterna.

Vilka historier är värdefulla att behålla?

Vilka historier behöver du bearbeta för att sätta punkt för en gång för alla?

Hur kan du vända en motgång som en språngbräda till framåtrörelse?

I den här boken kommer vi göra en resa genom historien eller historierna om ditt liv.
En resa som kommer vara hela livet ut.

För:

Livet slutar mitt i en mening. Utan punkt.
Det är inte svart eller vitt.
Det är fyllt med paradoxer och tomrum.
Tomrum som bär det stora mysteriet.
Mysteriet som är DU.

Magiska dagar – Länge leve fantasin

9 september

När alla känslor krockar med varandra är man rädd att man skall snubbla och göra fel.

Jag har packat upp de första exemplaren av boken Länge leve fantasin och nu skulle Clara och hennes mamma och pappa komma och hämta ett ex – Claras exemplar.
I två år har jag varit på väg mot det här ögonblicket.

”Tänk om de blir ledsna, jag vill inte göra folk ledsna” maler rösten inne i huvudet.
Så har den hållit på i två år, alltsedan jag frågade om jag fick skriva en saga till Clara som förlorat sin syster och föräldrarna sagt ja.
Rädslan att gå över någon gräns fast man vill väl.

(Läs om det som satte igång resan här).

Så ringer det på dörren.
Clara kliver in med sina föräldrar i släptåg och leder vägen. Frågar efter boken, tar den ur mina darrande händer och vill att jag skriver i den. Och jag skriver ” Den här sagan skrev jag till dig” och sedan sätter hon sig och läser.

Hon har väntat i två år på sin saga. Då – när hennes storasyster Wilma dog – var Clara fyra år. Nu har hon hunnit fylla sex år. Boken kom precis när den skulle. När Clara själv börjar leta efter ord för att uttrycka vad hon upplevt och känner. När hon behöver ord att spegla sig i. 

10 september

Det är Wilmas födelsedag och jag skall besöka henne för första gången. Den här flickan med foten in i tonåren som jag aldrig träffat, men pratat med och tänkt på i två år.
Det känns dramatiskt stort. Men så går jag vilse. Och precis det som barn är så bra på att göra – att avdramatisera det stora-  händer där och då. Jag hittar jag hennes grav först när jag börjar le åt bilden av mig själv som irrar runt på en kyrkogård; först med darrande steg och sedan lite tröttare steg efter andra varvet runt.
Precis när jag suckar åt mig själv ser jag hennes gravsten. Det är som hon säger: ”Så sluta schååpa dig”. Jag går fram och ser alla spår av kärlek efter andra som varit där. Jag läser sagan för henne.

Jag tackar för sagan och lämnar ett spår av att jag också varit där.

Så är cirkeln sluten. Och från den kraften som uppstår när två ändar möts uppstår en spiral.

En positiv spiral som rör sig framåt på ett helt nytt sätt –  ett sätt som är svårt att förutse.

16 september

Det är dagen för bokreleasen av Länge leve fantasin.

Det är ännu en sån där dag när man är rädd för att snubbla. En sån där dag där man är osäker på vad man får känna. För det är inte ofta man skapar något som hämtar kraft ur något mörkt och sorgset. Det är då man får påminna sig om att frön växer i mörker.

Vi var nog alla lite osäkra. Vi vuxna vill säga. Hur gör man? Säger man grattis? Får man vara glad? Tanken på Wilma och sorgsen lurade bakom varje ord. Som tur är har vi barn runt oss som leder vägen. De som inte sitter fast i rädslor inför känslor. De vet att man kan vara Gladsorgsen. Eller att man inte behöver kalla det man känner för någonting alls. Man får lov att bara vara.

Vi dekorerar cupcakes som en hyllning till Wilma för hon älskade att baka. Vi blåser ballonger och lägger ut godis. Bokreleasen blir mer och mer ett kalas som firar livet. Ett liv där alla känslor skall få plats. Där barn springer runt med ballonger och äter godis bland de vuxnas mumlande röster. Där en tår får vila i ögonvrån samtidigt som man ler åt det någon annan säger. För livet fortsätter framåt även när man står still.

Det blir en magisk dag, eller som Linda _ mamman i familjen – så klokt fångade känslan i ord: ”Det var som att kullerbyttan vände och rullade åt andra hållet.”

Att boken äntligen finns gör att berättelsen om deras liv ändrar riktning. Från att ha handlat om Wilmas sjukdom, Wilmas död, börjar berättelsen om deras liv rulla åt det hållet som leder de som är kvar med sorgen framåt.

Från det att jag lämnade över boken till Clara så får den äntligen leva sitt liv utanför min kropp.

Många tårar har satt orden på pränt.
Nu är den där den hör hemma.
Hos de som behöver ord att fånga sina tårar i.

Sagan rullar framåt, iväg och bort till människor jag aldrig kanske kommer att möta.

Efter att i två år ha skuggats av sorgen och saknaden efter en familjemedlem vändes strålkastaren mot Clara. Eller hon vände den snarare mot sig själv.

Att se henne få äga sin historia. Det är något av det mest läkande jag kommer uppleva i mitt liv.

ATT FÅ SE:
Clara läsa boken för första gången. Att höra henne berätta att hon tagit den till skolan och sagt att ”Nu skall vi läsa min bok”.

Clara sätta sig och signera böcker och ta sin plats.

Clara i famnen på sin fina storebror Hannes. Hennes ögon glittrar, för hon är buren, hon behöver inte känna ensam utan får känna tillsammans.

Clara kan breda ut sina vingar tack vare att hon har föräldrar som vågat visa att vingarna inte alltid bär. Men om man har varandra så kan man då och då landa i en mjuk famn och försöka igen. Hon kan falla för det finns människor utanför familjecirkeln som sträcker ut händerna mot henne.

Runt halsen har hon sitt systerhalsband – ett hjärta delat i två – ett till henne och ett till Wilma. Hon fingrar på det då och då och Wilma finns hela tiden där i rummet. Det är som hon nöjt tittar på;  ser vänner och främlingar samlas. Ser sin familj fortsätta glädjas precis som hon önskat.

Clara kommer alltid bära sin storasyster med sig. Och nu har hon en saga som ger henne ord att rita kartor ifrån när hon tappar bort sig själv och vill bli funnen.

Jag hoppas också du kan sträcka ut en hand mot någon som går igenom något svårt.
Ge av något som du kan eller har. Följ den naturliga impulsen innan rädslan stoppar dig.

Våga möta och stå kvar.

Jag lovar dig att det är början på många magiska dagar.

För i det svåra gror den största visdomen. Det mörka ger näring och skydd åt fröet som en dag spirar ovan jord.

På bilden: Familjerna Eng/Pålsheden & Karlborg i en salig blandning med den eminenta illustratören till boken Emanuel Claesson (till höger)

I det långa loppet är vi alla släkt med varandra. Och du kan vara den någon annan behöver för att få bollen som rullar, eller ligger still, att förvandlas till en spiral som strålar utåt.

Spiralens väg framåt


Resan med boken fortsätter.

Möt mig och Linda Karlborg när vi intervjuas i radion pE20:

DEL 1

DEL 2

BOKMÄSSAN 2018

Illustratör: Emanuel Claesson & Jag på Bokmässan 2018.

Lev omsorgsfullt!

27-28 oktober Workshop – Historien om ditt liv

Yoga, medtitation & skrivande för självreflektion.

”Välkommen att bli nyfiken.
Du är så mycket mer än historien du berättar för dig själv.”

En helg för dig att undersöka dina historier och hur de formar dig. Ett tillfälle att stanna upp och kartlägga gamla erfarenheter, relationer och beteendemönster. 

Ord är viktigt, ord påverkar hur du ser på världen och dig själv. Vilken historia berättar du om dig själv och världen? Vi går omkring med en egen liten PR byrå i huvudet som ena dagen syr ihop att ditt liv är en framgångshistoria, för att nästa dag göra reklam för att ditt liv är grått och tråkigt. Dessa föreställningar och känslorna de för med sig lagrar sig också i vår kropp. Ordet Yoga betyder föra samman och genom att undersöka dina historier både intellektuellt men också intuitivt och kroppsligt får vi tillgång till en större bild än den vi annars kanske ser.

Genom att varva yoga, meditation med kravlöst skrivande, tid för självreflektion & samvaro med andra vill jag ge din kreativitet mer kraft samt få dig att se på historien du berättar om ditt liv på ett helt nytt sätt. En resa genom historien om ditt liv och de berättelser du skapat på vägen till det som är DU.

DE FÖRSTA NYCKLARNA
Vilka händelser i ditt liv har påverkat dig och är med och bygger upp den historia du berättar för dig själv om ditt liv idag? Hur påverkar det din fysiska kropp? Vi kartlägger och utforskar genom yoga med teman: ”Från cell till människa” och ”Vårt chakrasystem”. 
*
TIDER: 
Lördag kl.9.00 – 16.00
Söndag kl.9.00 – 16.00
PRIS: 1450kr (ink. moms)
Max antal deltagare: 6

Ingen tidigare erfarenhet av yoga behövs.

VARJE DAG INKLUDERAR:
* Yogapass 
* Meditationer och visualiseringsövningar.
* Mellanmålsmoothie + kaffe och te alla dagar.
* Skrivande för personlig utveckling

ANMÄLAN TILL maria@studiovira.se

Avbokning senast tre veckor innan. 

*
Det här är den första av en serie om 3 workshops. 
KOMMANDE WORKSHOPS: RESAN UT I DET OKÄNDA (datum ej satt), ÅTERKOMSTEN OCH EN NY HISTORIA BÖRJAR (datum ej satt).

*
OM MARIA
Jag är utbildad yogalärare (RYS 200h) hos Anja Bergh inom Embodied Flow: en yogaform som baseras på Hatha yoga, somatisk rörelse, upplevelsebaserad anatomi, filosofi och psykologi. 

Närvaro, nyfikenhet och ödmjukhet är mina ledord.

I mina yogaklasser betonar jag hela människan (kropp, sinne, själ). Klasserna anpassas för att möta dig där du är just nu. Följ med mig på en upptäcksresa genom din kropp och ditt sinne där jag guidar dig utifrån vad jag själv upplevt och var jag är i min egen praktik.
I alla mina yrkesroller arbetar jag med historieberättande. Förutom att vara yogalärare är jag också som filmskapare, författare, och filmpedagog. 
Läs mer om mig på: www.studiovira.se

KOMMANDE WORKSHOPS i Historien om ditt liv serien:
RESAN UT I DET OKÄNDA (datum ej satt),
ÅTERKOMSTEN OCH EN NY HISTORIA BÖRJAR (datum ej satt).

Ambulerande workshop – jag kommer till dig

Lär känna din egen och dina vänners historia.

Hyr in en inspiratör till din kväll med vänner och lär känna varandra ännu bättre.

Jag kommer till dig och berättar om de förändringar och upptäckter jag gjort i mitt liv de senaste två åren. Vår gärna älskar historier och den bryr sig egentligen inte om om det är sant bara den få ihop de röda trådarna. Jag berättar om hur man kan bli beroende av drama, av problem och hur historien vi berättar om vårt liv ständigt förändras beroende på vilka reaktioner du får från de som lyssnar på dig.

Ni kommer få olika uppgifter under föreläsningen och få syn på hur olika programmerade ni är med sanningar och verklighetsuppfattning. Vilka roller du vanligtvis spelar i ditt liv? Hur en historia är uppbyggd och hur kan det vara ett hjälpmedel när du vill skapa en ny historia om ditt liv – en som är mer stärkande?

Efter föreläsningen finns det möjlighet att tillsammans spegla då-nu och framtid genom tarotkortens värld. Detta för att hitta de omedvetna historiens som finns i dig. ( trots allt är 95% av vårt medvetande omedvetet och behöver fantasi och överraskning för att titta fram.

Workshopen är ca 3 timmar.

Förslag på upplägg i samband med att ni ordnar en middagsbjudning hemma:

kl.17-18 föreläsning med övningar.
kl. 18-19 Ni äter förrätt medan vi pratar vidare.
kl. 19-20 Vi ser på era liv genom tarotkortleken.
kl. 20.00 Jag lämnar er tillställning och ni kan äta middag och prata vidare kring allt som har kommit upp.

Pris: 350 kr inkl moms per person.
Endast föreläsning: 175 kr per person.

Minst 4 personer. (Vid längre resor tillkommer resekostnaden.)

kontakt: maria@studiovira.se
​​​​​​​0736-413146

Maj månads kreativa uppdrag

Maj månads kreativa uppdrag…för mig är att inte komma på något uppdrag att ge.

Så jag skriver inget mer om det, för varje ord blir något som kanske väcker en tanke och en uns kreativitet i dig.
Vila.
Vila lite nu.

Här är bitarna från året som gått och som jag laborerar med:

Jag har fått flera refuseringar på min roman, men fortsätter skriva.

Nu skall barnboken ”Länge leve fantasin” snart tryckas och kommer ut i år.

Jag har skapat en workshop för barn med utgångspunkt i yoga och mindfulness att göra efter de sett ”Lilla Stora” av
Jag är här nu! Musikteater.

Jag har hållit två föreläsningar i ”Historien om ditt liv”. En föreläsning om historierna vi berättar om oss själva och vårt liv och hur de formar oss.

Jag får in mer och mer av mina autentiska röst i mina yogaklasser och är så lycklig över att jag fått flera kunder att för första gången hamna i djup vila eller fått dem att visualisera under avslappningen.

Jag har behandlat fem personer med Reiki och läkande beröring.

Jag har varit filmpedagog i skolor runt om i Sverige. Varje gång tar jag med mig något unikt möte med ett barn som jag antagligen aldrig kommer träffa igen.
En historia berörde mig extra mycket:

Jag satt mitt emot en 10-årig flicka som kommit från Irak till Sverige som 3-åring i lunchmatsalen. Hon sa:
Det är så tråkigt, men vi leker liksom inte längre. När jag blev 9 år var det som att alla bara kom överens om vi är stora – så vi leker. Jag saknar det. Nu hänger vi bara.

Så om du skall göra ett kreativt uppdrag den här månaden så kanske det skulle vara att leka lite mer…
…men jag ger inget uppdrag så det är upp till dig.

April månads kreativa uppdrag – Vårstädning

Nu är våren på väg och vad passar bättre än att vårstäda ditt inre lite. Rensa bland tankar och onödiga prylar.
Nedan följer frågor att skriva utifrån för att ta reda på hur du skall fokusera för en ljusare vår.

Olika frågeställningar utifrån de fem elementen i sann yogaanda.

VATTEN
Skriv ner ett ord som beskriver de mest framträdande känslor du har haft hittills i år.
Skriv nu ett ord som beskriver de känslor du vill mest känna. Är de två olika svaren lika? Om inte, hur kan du överbrygga klyftan?

Vem har du saknat? Skriv namnet på minst en person. Hör av sig till till dem.

Utmana dig själv för att vara lite sårbar och låta dem veta hur mycket de betyder för dig.

ELD

Lista tre närliggande platser du har menat att utforska; till exempel parker, kaféer, bokhandlar, skogar, sjöar etc. Gör nu en plan att faktiskt besöka dessa platser under våren.

Vad är fyra saker du har gjort i år som gjorde dig väldigt glad? Kan du göra dem igen snart?

Har du ett ärende, syssla eller uppgift som du har menat att göra men inte har kommit till ännu? Gör en plan för att bara göra det och få det ur vägen ASAP.

JORD
Lista tre saker du äger som tar upp onödigt energiskt och fysiskt utrymme. Vad kan du återvinna, donera?
Vad är en konkret åtgärd du kan vidta för att göra livet bättre för någon annan under våren? Kan du hjälpa en vän i nöd, donera till ett ändamål du bryr dig om?

Beskriv en enkel åtgärd som förbättrar din livskvalitet. Det här kan vara att äta grönsaker, gå, skriva, läsa, skratta, etc. Försök att skapa tid varje dag under den kommande månaden (även om det bara är tio minuter).

LUFT
Var i ditt liv har du undvikit att fatta ett beslut?
Skapa utrymme under den här månaden för att kunna göra ett riktigt val.
Ta reda på vilka situationer i ditt liv som gör dig mest stressad. Hur kan du avsluta, omarbeta eller få ett annat perspektiv på dessa situationer?

RYMD/ETER
Hur kan du hitta utrymmet, mellanrummet mellan allt görande? Under vilka omständigheter känner du dig mest lugn och samlad? Till exempel: meditation, natur, etc. Gör du regelbundet dessa saker? Om inte, hur kan du börja?

Jag önskar dig en varm och ljus vår!                                                               /Maria