Kärlek till de föräldralediga

Jag bor granne med skuggan av mig själv. Jag ser henne varje morgon se sig förvirrat om i rummet.

De här raderna skrev jag när jag var sjutton år och ville bli poet.

Så gick åren. Jag trodde att alla de där förvirrade känslorna och tankarna kring vem jag är var ett avslutat kapitel.

Så blev jag mamma. En roll som jag trodde skulle komma naturligt utan motstånd från den inre rösten. Att barnen skulle kännas viktigare än mig själv. Och det blev de ju så klart. Men jag med min inre röst fanns ju kvar. Jag blev den där förvirrade grannen till mig själv som ständigt letade efter vem jag var i allt det nya som det innebar att få barn. Precis som jag verkade ha förutspått i min dikt som 17 åring.

Vissa kanske lyckas Carpe Diema dagen, njuta varje minut, blogga och baka cupcakes. Men jag tror att det är många som går runt med dåligt samvete för att de inte är helt tillfreds med att vara bara mamma eller pappa. Kanske för att vi lever i en tid där vi förväntar oss allt skall komma samtidigt. Vi har inte ro att ta en sak i taget utan spanar efter nästa steg i livet, bygger vårt privata varumärke på sociala medier och tror i vår ensamhet som föräldralediga att livet pågår precis där vi inte är. 

Vi jämför oss med finputsade versioner av andras liv och inom oss växer känslan av att vara en dålig förälder. Påminn dig om att skratta åt det som kan kännas jobbigt. Prata med andra som förstår att man kan bli stressad av att höra att ”den här tiden aldrig kommer tillbaka” och ”du måste njuta för barnen kommer aldrig vara så här små och så här underbara”. Tillåt dig att insupa de tillfällena då allting klaffar inom dig. Men våga bara vara och släpp taget om prestationskraven och lyckokraven när de andra känslorna kommer. De där känslorna kommer gå över, men kan inte tvingas bort.

Det är omöjligt att gå omkring att njuta hela tiden. Precis som att det är omöjligt att vara konstant förälskad. 

Välkommen till ditt personliga lumpen, din föräldratjänst. Du kommer kravla i grötrester, dregla över bilder av fluffigt bäddade sängar med vita lakan, du kommer se dig i spegeln och undra om du någonsin skall få tänka färdigt en tanke. 

Lugn, det kommer du. 

Men tänk vilka föräldratjänsthistorier du kommer kunna dra när du faktiskt tagit dig igenom den här tiden. Med rätt dos njut och rätt dos tjut. 

Lugn du är bara människa.

Ps. Vill du ha en vän som lyssnar utan krav? Köp gärna min bok Carpe that fucking diem – en fyll-i-bok om mina första år som förälder 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *