Foto: Åsa Wallin/Åsas pärlor
Jag älskar ”när cirklar sluts”, fast det gör de ju aldrig riktigt.
Man tycks vara tillbaka på samma plats men ser den nu från ett helt annat perspektiv. Så egentligen är det ingen cirkel utan en uppåtgående spiral man befinner sig i. Känns det som att spiralen går neråt så är det kanske bara för att man är på baksidan av de trevliga känslorna. Dess skuggsida.
En sådant ”cirkulärt” ögonblick skedde för mig i helgen. Hur jag stod bland människor jag lärt känna för ett år sedan och såg på mig själv och på dem ur ett helt annat perspektiv. För ett år sedan påbörjade jag min fördjupning inom yoga för Anja Bergh/ Yoga Buddhi. I helgen fortsatte jag mina studier på yogalärarutbildningen.
Yogan får mig att se så tydligt hur vår historia format och formar våra kroppar, hur våra kroppar upprätthåller och bär vår historia och hur vi sakta men säkert kan börja sjunga en annan historia för den eller låta den berätta glömda sanningar för oss.
Yogan får mig att bli en bättre historieberättare, en bättre arbetsledare, en bättre förälder och ger mig mer distans till alla mina tankar.
I helgen har vi framför allt odlat den här kvalitén:
NYFIKENHET- det går inte att vara nyfiken och dömande på samma gång. Vad jag än har gjort det senaste året. I vilka världar jag än har besökt så återkommer hela tiden det här ordet: NYFIKENHET.
